Jag ska plocka dig din....

Det började igår när jag var ute och gick med Noah, vi tog den vanliga lilla turen och stog och tittade på några hästar som fattat intresse för oss. Då kom den en farbror gående med sin hund och stannade och pratade lite, han undrade var vi bodde och visste såklart vilket hus det var när jag berättade vem som ägt det förut (de som byggde vårat hus är lite av kändisar här I K-landa :) ) sen undrade han om jag inte var ute och plockade svamp. Jag skrattade lite och sa att jag hittar aldrig svamp när jag letar (inte när jag inte letar heller för den delen). Letar? sa han och skrockade så där som äldre gubbar gör, det är bara att titta ner så är dom där....sen visade han upp sin apoteket-påse som var överfull med gula kantareller. Jag surnade till lite men sa vänligt att jag känner inte till ställena så bra här, då började han försvinna bortåt med ett leende och vi konstaterade att ingen avslöjar ju sina svampställen. Men jag tänkte för mig själv att nu vet jag ju åt vilket håll jag ska gå iaf...

Så idag va det dags för promenad så jag drog på mig stövlar och började knata iväg bortåt samma ställe som igår, efter en stund vek vi av grusvägen in på en skogsväg. Men det är ju bara det att jag har ju vagnen med mig så jag fick kämpa en stund innan vi kommit igenom leran, tur att vi har en stadig vagn med rejäla hjul! Gick upp i skogen en bit men det var inga gula svampar jag såg, bara ljusbruna...Kämpade tillbaka genom leran men tänkte att jag får inte ge upp så lätt så vi fortsatte på grusvägen en liten bit. Noah hade blivit så trött av allt skumpande nu så han stensomnade. Då tog jag tillfället i akt så jag ställde honom och vagnen i en liten dunge och gick in en liten bit i skogen själv (jag såg fortfarande vagnen) Klättrade upp för lite bergsskrevor. Jag tyckte att skogen såg perfekt upp för kantareller....men ICKE inga här heller nu började jag bli lite sur och irriterad och dessutom svettig. Ett mycket argt bloggintlägg började ta form i mitt huvud..."det är bara att titta ner" pyttsan...Jag började gå tillbaka när jag inser att det var rätt högt så jag fick nog hitta en annan väg ner...det var DÅ jag såg den...en klargul stor kantarell precis i ögonhöjd....sen höjer jag blicken...hela berget var fullt med gula kanatreller!!!!! LYCKA!!! jag plockar och plockar och så fort jag plockat klart dem ser jag ännu fler och ännu fler.....jag kunde plocka tills jag kände mig nöjd...sen gick jag ner till min sovande son och kunde gå hemåt med ett leende på läpparna! kan det vara så bra att jag hittat mitt egna svampställe.....! Idag blir det iaf kantarellpaj.


Sen måste jag bara visa ett kort på Noah som jag tog igår, han är så himla söt i byxorna och mössan han fick av Nena som han äntligen kan ha nu!