Ibland får jag en brinnande lust att blogga. Att berätta om vårt liv, vad som händer - stort som smått. Jag tänker att jag har lätt för att uttrycka mig i skrift och att det är viktigt att få utlopp. Men så läser jag alla fantastiska bloggar jag följer och känner att jag inte ens är i närheten. Och även om jag känt att jag kunnat skriva på det sättet vet jag inte om jag klarat att vara så utelämnande och öppen, fast det är ju de inläggen jag själv älskar att läsa.
De senaste två åren har varit väldigt mycket fokus på mitt jobb. Det har framförallt varit mycket fokus på mitt jobb-bytande. Det har varit positivt och jag är stolt över valen jag vågat göra. Det har varit väldigt tufft och jobbigt i perioder men jag har tagit mig igenom det. Och nu har jag landat, jag har landat på ett jobb i min stad på ett jobb med sunda värderingar och som jobbar för staden och människorna. På ett jobb med fantastiska kollegor, ett härligt team som vågar ifrågasätta men som samtidigt har respekt för varandra. Det är tungt här också ibland, vi jobbar mycket men det är så livet är just nu.
Och bredvid mig i detta har jag min familj, mina stöttepelare, hejarklack, domare och hjärtan. De finns alltid där, hur jobbig tjatig och stressad jag än är. De peppar, hejar och tar hand om mig. De säger ifrån när det är för mycket jobb och för lite familj. Och jag gör mitt bästa för att finnas där för dem- jag vet ju att de är det viktigaste jag har. Ibland fallerar vardagen och då finns den utökade familjen där mormor, morfar, farmor och farfar, syskon och kusiner. Vi är lyckligt lottade.
Noah har börjat 2:an. Tvåan....han är inte liten längre. Det är svårt att inse och det är svårt att hitta balansen var gränserna ska gå. Hur mycket ansvar ska han få, hur mycket klarar han av. Vad händer om något går fel, när ska man börja släppa taget, hur mycket får vi styra. Han är fortfarande en väldigt snäll kille, en väldigt snäll kille som har svårt att säga nej till sina kompisar. Han är en otroligt fin vän har vi förstått och jag är glad att han har några goa kompisar omkring sig som visserligen har rävar bakom öronen precis som Noah men åh vilka goa bustroll. Även om ljudnivån är galet hög när hans och hans kompisar härjar i huset är det ändå härligt på något sätt. Livet.
Thea har börjat ettan, riktiga skolan med skolbänk och läxor. Det är lika ofattbart det. Hennes personlighet blir mer framträdande för varje dag. Hon har redan ett öga för klädmode, en nyfikenhet på livet och väldigt bestämda åsikter.
Mollie har också börjat ettan och tycker det är SÅ roligt. Hennes glädje smittar verkligen av sig och det är så kul att höra när hon berättar om allt som händer. Mollie älskar fortfarande att röra på sig och vill inte vara stilla- förutom när pysslet kommer fram. Det finns så mycket kreativitet i denna tjej!
Dessa underbara ungar<3 p="">
De senaste två åren har varit väldigt mycket fokus på mitt jobb. Det har framförallt varit mycket fokus på mitt jobb-bytande. Det har varit positivt och jag är stolt över valen jag vågat göra. Det har varit väldigt tufft och jobbigt i perioder men jag har tagit mig igenom det. Och nu har jag landat, jag har landat på ett jobb i min stad på ett jobb med sunda värderingar och som jobbar för staden och människorna. På ett jobb med fantastiska kollegor, ett härligt team som vågar ifrågasätta men som samtidigt har respekt för varandra. Det är tungt här också ibland, vi jobbar mycket men det är så livet är just nu.
Och bredvid mig i detta har jag min familj, mina stöttepelare, hejarklack, domare och hjärtan. De finns alltid där, hur jobbig tjatig och stressad jag än är. De peppar, hejar och tar hand om mig. De säger ifrån när det är för mycket jobb och för lite familj. Och jag gör mitt bästa för att finnas där för dem- jag vet ju att de är det viktigaste jag har. Ibland fallerar vardagen och då finns den utökade familjen där mormor, morfar, farmor och farfar, syskon och kusiner. Vi är lyckligt lottade.
Noah har börjat 2:an. Tvåan....han är inte liten längre. Det är svårt att inse och det är svårt att hitta balansen var gränserna ska gå. Hur mycket ansvar ska han få, hur mycket klarar han av. Vad händer om något går fel, när ska man börja släppa taget, hur mycket får vi styra. Han är fortfarande en väldigt snäll kille, en väldigt snäll kille som har svårt att säga nej till sina kompisar. Han är en otroligt fin vän har vi förstått och jag är glad att han har några goa kompisar omkring sig som visserligen har rävar bakom öronen precis som Noah men åh vilka goa bustroll. Även om ljudnivån är galet hög när hans och hans kompisar härjar i huset är det ändå härligt på något sätt. Livet.
Thea har börjat ettan, riktiga skolan med skolbänk och läxor. Det är lika ofattbart det. Hennes personlighet blir mer framträdande för varje dag. Hon har redan ett öga för klädmode, en nyfikenhet på livet och väldigt bestämda åsikter.
Mollie har också börjat ettan och tycker det är SÅ roligt. Hennes glädje smittar verkligen av sig och det är så kul att höra när hon berättar om allt som händer. Mollie älskar fortfarande att röra på sig och vill inte vara stilla- förutom när pysslet kommer fram. Det finns så mycket kreativitet i denna tjej!
Dessa underbara ungar<3 p="">
Kommentarer