När Noah kom till världen del II
Vi var uppe tidigt på morgonen eftersom vi inte visste hur vägarna skulle vara, tog en god frukost och pratade massor om vad som skulle hända. Kändes så skönt att vi inte behövde vänta så länge på att det skulle börja, det va liksom bara gå upp, äta frukost, kolla igenom väskan och sen åka.
Tillbaka på NÄL då och upp till förlossningen, togs emot av en gullig lite äldre sköterska som visade oss till ett rum där jag fick CTG på magen. Efter en liten stund kom vår vän Linda insmygande, hon gick som barnmorskestudent och jobbade just den dagen! Så härligt att se ett ansikte vi kände igen, det kändes tryggt. Vi visste dock att det inte skulle vara Linda och den barnmorskan som hon gick med som skulle förlösa oss, det hade vi pratat om tidigare och tyckt att det nog blev lite för intimt. Efter en stund kom det in 3 (!!!) läkare, två av dem var studenter som tryckte lite och kände. Det va lite kul för de gick efter ett betygssystem för att avgöra hur mogen man var. Det är för att avgöra vilken metod man ska använda för igångsättning, är man inte mogen alls börjar man kanske med att försöka med någon annan metod. Jag hade iaf 7/10 poäng så det beslutades att jag skulle få värkstimulerande dropp, jag hade öppnat mig 3 eller 4 cm tror jag. Det kändes bra att höra, då var ändå min kropp redo för att föda barn och inte helt ”omogen”. Minns att jag blev lite besviken att jag inte kunde bada badkar eftersom vattnet gått.
Efter poängsättningen fick vi komma till det rummet som det verkligen skulle hända, jag fick en sån där vit rock att ta på mig, tog även på mig mina goa rosa tofflor som jag hade med mig. Sen skulle den snälla sköterskan sätta dropp i handen, det gick inte så bra och det gjorde så fruktansvärt ont. Tillslut satte hon den i mitt armveck istället så nu satt jag ihop med ett sånt där droppstativ som jag fick dra runt på. Jag fick ett nytt CTG på magen en stund, hjärtljuden va bra på bebisen men inga sammandragningar. Vi väntade och väntade, bad om en radio, Linda kom in och pratade lite. Vi var på gott humör både jag och Martin, mest förväntansfulla tror jag.
Klockan blev 12 och det var dags för mat, Martin gick till cafeterian och köpte mat och tog med upp på rummet. Barnmorskan tittade till oss ibland men inget hände, droppet ökades successivt. Vi pratade lite med barnmorskan innan hon skulle gå av sitt pass och rapportera. Linda hade berättat att en annan barnmorskestudent, Stina också jobbade idag. Stina gick sin praktik på MVC när vi gick vår föräldrautbildning och vi tyckte så mycket om henne, så vi hintade lite om det hade varit roligt om hon var med på vår förlossning. Eftersom det var så lugnt så antar jag att det inte var några problem för vi fick Stina och barnmorskan hon gick med Malin.
Efter maten började vi röra på oss litegrann, barnmorskan sa att det är bra om man promenerar lite så det gjorde vi. Kommer så väl ihåg att barnmorskan sa att ”så här är det ofta vid igångsättningar, man väntar och väntar och väntar och sen när det väl sätter igång undrar man varför man väntat så på denna smärtan”.
Tillbaka på NÄL då och upp till förlossningen, togs emot av en gullig lite äldre sköterska som visade oss till ett rum där jag fick CTG på magen. Efter en liten stund kom vår vän Linda insmygande, hon gick som barnmorskestudent och jobbade just den dagen! Så härligt att se ett ansikte vi kände igen, det kändes tryggt. Vi visste dock att det inte skulle vara Linda och den barnmorskan som hon gick med som skulle förlösa oss, det hade vi pratat om tidigare och tyckt att det nog blev lite för intimt. Efter en stund kom det in 3 (!!!) läkare, två av dem var studenter som tryckte lite och kände. Det va lite kul för de gick efter ett betygssystem för att avgöra hur mogen man var. Det är för att avgöra vilken metod man ska använda för igångsättning, är man inte mogen alls börjar man kanske med att försöka med någon annan metod. Jag hade iaf 7/10 poäng så det beslutades att jag skulle få värkstimulerande dropp, jag hade öppnat mig 3 eller 4 cm tror jag. Det kändes bra att höra, då var ändå min kropp redo för att föda barn och inte helt ”omogen”. Minns att jag blev lite besviken att jag inte kunde bada badkar eftersom vattnet gått.
Efter poängsättningen fick vi komma till det rummet som det verkligen skulle hända, jag fick en sån där vit rock att ta på mig, tog även på mig mina goa rosa tofflor som jag hade med mig. Sen skulle den snälla sköterskan sätta dropp i handen, det gick inte så bra och det gjorde så fruktansvärt ont. Tillslut satte hon den i mitt armveck istället så nu satt jag ihop med ett sånt där droppstativ som jag fick dra runt på. Jag fick ett nytt CTG på magen en stund, hjärtljuden va bra på bebisen men inga sammandragningar. Vi väntade och väntade, bad om en radio, Linda kom in och pratade lite. Vi var på gott humör både jag och Martin, mest förväntansfulla tror jag.
Klockan blev 12 och det var dags för mat, Martin gick till cafeterian och köpte mat och tog med upp på rummet. Barnmorskan tittade till oss ibland men inget hände, droppet ökades successivt. Vi pratade lite med barnmorskan innan hon skulle gå av sitt pass och rapportera. Linda hade berättat att en annan barnmorskestudent, Stina också jobbade idag. Stina gick sin praktik på MVC när vi gick vår föräldrautbildning och vi tyckte så mycket om henne, så vi hintade lite om det hade varit roligt om hon var med på vår förlossning. Eftersom det var så lugnt så antar jag att det inte var några problem för vi fick Stina och barnmorskan hon gick med Malin.
Efter maten började vi röra på oss litegrann, barnmorskan sa att det är bra om man promenerar lite så det gjorde vi. Kommer så väl ihåg att barnmorskan sa att ”så här är det ofta vid igångsättningar, man väntar och väntar och väntar och sen när det väl sätter igång undrar man varför man väntat så på denna smärtan”.
Kommentarer